Löften vs. Mål

Så då ligger januari bakom oss. Och som sig bör är det knô-fullt på gymmet. De flesta träningsanläggningar har nog ett uppsving i januari och februari. Detta lilla fenomen brukar i folkmun kalls för "nyårslöftena".

Dessa nyårslöften gör att det lätt blir stor belastning på pass och i gymmet, vilket man gärna suckar och stånkar åt. Kommentarer som "åh va jobbigt med alla dessa nyårslöften som lägger beslag på alla maskiner i gymmet" eller "ja, men håll ut, de är borta i mars" florerar ofta. Jag tycker att det är synd. Synd att det är så vedertaget att dessa nya löften ska vara borta i mars.

För let's face it, så är det. Jag har funderat lite på varför det är så? Varför försvinner alla dessa människor som lovat sig själva att leva ett hälsosammare liv? Min egna tolkning är att det just är ett löfte som man avlägger. Löften är inte jätte svåra att bryta. Speciellt inte om det är ett lite för stort löfte, som är svårt att uppfylla. "Jag ska gå ner 15kg på en månad" "jag ska träna varje dag" "jag ska bara äta sallad". Har du då inte varit speciellt aktiv på ett tag är det nog (tror jag) väldigt svårt att helt plötsligt börja träna varje dag. Jag är helt enkelt emot nyårslöften av denna form. Jag vill hellre se mål. Mål går alltid att uppfylla. Frågan är hur lång tid det ska ta att uppfylla dessa mål. 

Jag har ett mål som jag arbetar mot för tillfället. Jag vill ta 100kg i marklyft. Nu sitter det säkert någon som tycker att jag är spritt språngande galen, och ja det är jag kanske. Jag följer en känd träningsblogg där en kille och två tjejer skriver. Dessa tjejer "tävlade" mot varandra i vem som kunde lyfta tyngst marklyft. Jag tittade på klippen och kände någonstans långt inne i magtrakten att detta är något jag vill pröva. Sagt och gjort. I november, började jag laborera med vikter, 40kg lyftes, 50, 60... Jag tog hjälp av mina två gurus (K&L) bad om hjälp med teknik, gjorde jag rätt? Jag vill inte skada mig. Nu sitter jag här i början av februari och lyfter 85kg. Mitt mål på 100kg är alltså ganska nära. Hur lång tid det tar,det får kroppen avgöra. 

Alltså sätt upp rimliga mål istället för löften. Låt det ta den tid det tar, var det nu än må vara, och fråga. Har du en fråga, ställ den. Antingen till någon av alla grymma instruktörer eller ledare, funkisar på F&S Kungälv, eller till någon annan.  Men framför allt... Lyssna till dig själv! Spelar ingen roll om jag sitter här och skriver spaltmeter efter spaltmeter, lyssna till din kropp. Bara du vet vad du kan/vill/orkar! 


Vi ses! Camilla 

Och du... 16, 23, 23!!!!! GLÖM INTE